fredag 22 augusti 2008

Tystanden är förfärlig

Saknar dig så mycket. Hör ditt skratt i huvudet, och hur du ropar " SYRRAN" från köket...Du är min vackra önskan - allt jag ville ha var en lillebror då när jag var liten. Jag bestämde ditt namn, jag klippte din navelsträng under förlossningen. Jag har älskat dig, skyddat dig och burit dig under mitt liv. Under perioder avskydde du mig när jag tjatade om alkohol och anorexi. Jag förstår mycket mer idag än då, hur du kände dig. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden Marcus. Är ändå så innerligt tacksam för vårt sista samtal, det långa på nästan en halvtimme från Thailand. Vi sade att vi älskade varann och längtade efter att ses...Nu förstår jag att du redan bestämt dig då. Tack för att du ringde mig älskade lillebror. Hela din ångest o smärta kan kan känna idag, det kunde jag inte riktigt då. Ditt sista sms från Thailand finns kvar i min mobil, och aldrg aldrig kommer jag radera det. Du finns med mig älskling varje dag. Önskar bara att du kunde vara här på riktigt. Barnen o Anders saknar dig så de också. Älskling, vila i frid. Vi ses igen - i Nangijala.