Du är den jag älskar

Du är den jag älskar
Du är den jag saknar

Det är tårar av förtvivlan
Det är stundtals minnen som får mig att skratta hysteriskt
För att sedan utbytas mot klump i halsen och rädsla, längtan och att inte förstå ännu

Det är doften på kläderna i lådorna efter dig
Dina pokaler från crosstävlingar, det är dina handskrivna kokböcker
Det är varje gång jag ser en skumdelfin doppad i mjölkchoklad
Det är varje gång jag öppnar mitt skafferi

Det är varje gång jag kör ner mot skolan, och sneglar så ljuset lyser i den nya veckra lyktan på kyrkogården brevid

Det är allt som finns sedan jag tjatade mig till dig
När jag bytte namnlapp på din plastbalja på BB för att jag ville att du skulle heta Marcus
MARcus och MARielle de tre första bokstäverna skulle förena oss

Det är resor, det är skratt, det är minnen
Det är en närhet och en ömhet och en förståelse oss emellan som ingen kan förstå - du och jag mot världen
Det fanns ingen som fattade mer än vi

Det är allt. Allt är du. Mina minnen är du. Du finns i allt.
En sommar utan dig. Ett helt liv utan dig. Det är så det är.
Men inom mig finns du, starkare och med mer kraft än någonsin.
Tack min underbara Marcus. Du har lärt mig så mycket. Jag inser det nu.
Jag älskar dig.

Syster Marielle

I still believe in your eyes
I just don't care what you have done in your life
Baby I'll always be here by your side don't leave me waiting too long please come by
There is no choice, I belong to your life because I will live to love you someday
You'll be my baby and we'll fly away and I'll fly with
Every day and every night, I always dream that You are by my side
Well I said everything's gonna be alright and I still believe in your eyes

Satt och lyssnad på en gammla låt och jag gillade texten till den så mycket för det var så här det var mellan oss, Jag sa till dig att det som hade varit hade varit, inget man kan ända på, du hade dina många spöken och jag hade/har mina. Sa till dig då du mådde som värst att jag finns alltid här vid din sida oavsett, nu hoppas jag att du finns här hos mig istället,
hoppas vi kan flyg ihop igen så som vi har gjort en gång.
Älskar Dig

Älskling

Kom tillbaka!

Jag kan inte fatta det här.

Jag ser ju dig framför mig på bilderna. Så levande...

Först nu förstår jag allt. Förlåt mig att jag inte kunde göra mer för dig älskade lillebror.

Din Syster för Evigt

Din kompis Madde säger:

Har nu läst alla inlägg i bloggen.& gråtit till vartenda en.Kände Marcus från "förr", då vi gick i högstadiet tillsammans.Jag gick i klassen under honom.Sommaren-98 umgicks jag nästan varje dag med Marcus.Jag, Bella & Ersson, vi drog runt på Isle of Tjörn & gjorde gatorna osäkra. Det skatades överallt & brädan var ett konstant följe i våran lilla grupp. "Olla", "grinda", fuck, alla termer man fick lära sig under den sommaren..Jiiisus! & Marcus glänste på sin bräda.Känns så bra att ha fått känna Marcus innan han blev sjuk & fått höra hans bekymmerslösa hesa skratt & rappa kommentarer till det mesta.När jag tänker på Marcus är det den bilden jag har kvar utav honom, men genom att läsa & följa eran blogg vill jag oxå lära mig att det fanns en annan Marcus.En som jag aldrig fick lära känna, med så mycket ångest i sin kropp att han inte finns med oss idag & jag gråter när jag tänker på att hans liv har slocknat.Tänker på Er, alla ni som stod Marcus nära & skänker er en tanke nu när vi går in i ett nytt år imorgon natt.10 år efter våran sommar tillsammans..Jag, Bella, Marcus & Ersson.Varma kramar./Madde med familj.

Det sista du såg och det vi vill minnas

Bilden brevid är tagen i från hängmattan vid din bungalow. Det var här du lade dig och tittade på det vi ser nu. Hav, vacker strand. Det var fullmåne den kvällen också. Hur kände du precis innan du bestämde dig? När du satte pistolen mot huvudet, vilka tankar rusade då i ditt huvud? Vilken ångest. Men du valde ett fantastiskt ställe att sluta ditt alltför korta liv på. Vi saknar dig så oerhört mycket Marcus. I går kväll åkte jag ner till dig på kyrkogården, rättade till ängeln, tände ett ljus och försökte förstå det ofattbara. När jag kom hem satte vi oss ner hela familjen och tittade på ett bildspel på datorn - dina sista dagar i Thailand och sista bilden på dig leende på stranden. Man kunde välja bakgrundsmusik och det fanns ca 5 låtar att välja bland. Var det en slump att en av dessa var " Canon Pachebel" som du alltid spelade på gitarren, och som vi valde till mammas begravning? Hur som helst satt vi där och tårarna bara rann. Från skatarbilderna på dig till thailandsbilderna, och så till slut bilden på dig död i kistan och från begravningen. Alla blommor, alla ledsna människor. Det är bara en stor tomhet och en stor ensamhet och sorg kvar Marcus. Vi älskar dig och kommer aldrig glömma allt vackert och fint du tillfört våra liv. När vi ser tillbaka på allt så väljer vi att begrava alla minnen som inte var fina, vi behåller endast de vackra minnena.
Och du kommer alltid lysa i våra liv, och på din viloplats på kyrkogården kommer det alltid lysa ett ljus. Vi älskar dig lillebror.

Storasyster Marielle m familj

Tre röda rosor - ingen slump....

Åh älskade fina Stina.

Den du älskade mest under en tid av ditt liv fick du begrava igår, så mycket du fått stå ut med, se , känna, uppleva.

Jag är så glad, jag säger det igen, jag är så glad att Marcus fick ha dig i sitt liv ett tag.

Det betydde så mycket för honom! Han älskade dig så mycket!

Och visst var det ingen slump igår det där med rosorna vid graven...att det blev precis tre stycken över till dig. När jag gett var och en varsin ros ur buketten pappa köpt.... så blev det tre till dig.

Tre röda rosor betyder jag älskar dig.

Tre röda rosor från min hand till din hand - till Marcus nere i jorden . Marcus. Vår stora kärlek.

en tanke slog mig

En tanke slg mig när jag läste Mariells inlägg. Igår stod jag och såg på en familj som jag står väldigt nära och tycker mycket om, såg Janne som sänkte ner dig i jorden, såg din syster kunnde nästan anar alla de tankar som virrvlad i henne om alla minnen, såg din mormor, så lessen hóch hur mycket hon älskade dig, sett dig växa upp och sett vad du gått igenom, såg på barnen, Linus så stark kille, undra hur hans tankar var, såg Izza som stod dig väldigt nära, och Felicia, som så sött bara ville trösta alla runt omkring, såg även din morbror. Att se en hel familj gråta gör att jag får trårar i ögonen. Men så står jag här och betraktar en så stark familj, Vi alla har kommit varandra nära eller närmre nu känns det som, Vi har sett dig upplevt dig prioriretar om saker o ting, försökt att stötta dig då du hade det svårt, Vi försökte i vår frustration med allt för din skull, Men nu får vi börja tänka om igen och prioritera det som finns kva ta hand om oss alla, Dessa månader som har varit har nästin till stått stilla, men tack vare stöd och stryka från både din far och syster så har jag överlevt, vi har hållit varnadar om ryggen och kämpat oss igeom detta. Vill ge alla som har vart inblandade en stor eloge, vi har växt oss starka igen fast det känns svårt, vi har tagit oss upp igen, detta hade aldrig skett om inte detta hemska hade inträffat, förhoppningsvis så kan vi alla se tillbaka på denne tiden och förundra oss över hur starka vi människor är igentligen. så mycket man kan klara av om man bara vill, många gågnger har jag tänkt ge upp, men så får jag små meddelande från Marieller eller Izza eller vem som, "hur är det mår du bra2 vi alla har våra minnen av dig mackan, vi alla håller ihop fortfarande för att inte få våra minne av dig att svalna, ville bara egentligen säga tack för att jag känner mig stark igen och att jag värdesätter andra saker i mitt liv nu, sånna som är viktigare, min familj vänner även din familj är viktig för mig,
det rä hårt och tufft, men jag känner mig ändå lättad.
kram på dig mitt hjärta mackan

En smula lyckligare då?

I går var det ju som sagt gravsättning för min älskade lillebror Mackan.
Det som var värst med hela dagen var att behöva se min pappa sänka ner honom ( urnan) i jorden. Att behöva begrava sitt barn som man försökt skydda och älska genom livet, men som ändå inte orkade leva mer, måste vara det svåraste som finns.
Så hjärtskärande att se darrande händer runt repet som var snurrat runt urnan, en pappas händer som ju vill krama och skydda sitt barn. Med dessa händer fick han istället hjälpa sin son till den sista vilan.
Mina barn och resten av släkten stod ju där, men det som slog mig just då var att
" Nu är det bara pappa och jag kvar". Mamma gick bort för några år sedan, mycket hastigt, och nu du Mackan.. Mitt enda älskade, så efterlängtade syskon som kom till mig när jag var elva år.
Efterår när jag gick till jobbet igen slog det mig att om det finns något positivt med allt elände som händer, så är det att man åtminstone får perspektiv på vad som är viktigt i livet. Småsaker är inget att tjafsa om.

Visst blir inte vare sig tvätthögen eller de eventuella vardagsproblemen bättre eller mindre för att detta stora hänt i förlängningen.

Jag tänker på det Stina skrev; "Ta hand om varandra istället för massa saker. Materiella saker betyder egentligen ingenting! "
Men visst finns de där, vardagsbekymren och utmaningarna ändå. Men jag får lära mig att prioritera, och att ta ansvar för de val jag gör i mitt liv. Inklusive de tankar jag tänker om allt som händer mig.

Jag tänkte också på en annan sak.

Jag skall leva mitt liv på det sättet att jag alltid försöker vara i mitt bästa jag, mot de människor som kommer i min väg. Jag vill vara fri. Om någon av de människor jag mött genom livet skulle dö, då vill jag känna mig fri gentemot dem.

Jag vill träna mig på att alltid förlåta, ha tålamod och leva så att jag inte skulle känna några skuldkänslor om någon av dem skulle lämna jorden. Jag vill inte låta solen gå ner över oförätter eller lämna ogjorda saker till i morgon.

Sån var du Marcus!!! Även om du kände att du ställt till med något, var du alltid villig att be om förlåtelse, och att förlåta om någon gjort dig illa! Vilken människa du var!
Du är mitt föredöme i detta brorsan, så ljus, så underbar, så rättvis och förlåtande.

Vi är fostrade i den andan av våra föräldrar, det skall de ha en stor eloge för.

De människor som inte lever så här, blir olyckliga och dem kan vi inte förändra. De relationer som trasar sönder oss får vi välja bort.

Varje dag skall jag sluta mina cirklar, och försöka vara ljus och god.

Jag har reflekterat över detta sedan igår och lovat mig själv att försöka leva på detta sätt.

Undrar om man inte blir en smula lyckligare då. Nu skall jag gå ner och tända ett nytt ljus för dig lillebror. Du har varit ljuset i mitt liv, och även om det stundtals fladdrade i vinden så var du alltid ljuset.

Älskar dig min lille Dalco-dudd.

Idag är du begravd på riktigt

Idag lille älskade Marcus, kom du till kyrkogården i en urba. MIN ILLEBROR! Alla vi som älskar dig kan ännu inte fatta: Han kommer aldrig mer tillbaks.

Det var svårt att se vår gamla mormor gråta över att inte bara hennes barn dött ifrån henne, utan även hennes barnbarn. Det var svårt att se mina barn, Stina och morbror stå där.

Men svårast av allt var att se vår pappa. När han sänkte ner urnan sakta i hålet i jorden, med darrande händer. Att se min pappa behöva gå igenom detta helvete, att begrava sitt eget barn var det värsta med hela dagen. Även om min smärta är stor, så kan jag inte ens nudda vid tanken på hur det kan kännas att behöva sänka ner sitt älskade barn i jorden. INGEN fattar det som inte varit med om det.

Att förlora ett barn är det svåraste man kan gå igenom säger alla som varit med om det, tänk då att förlora sitt barn genom självmord.

Jag är så ledsen för allas vår skull, för din Marcus , för barnen, för min Anders, för Stina, för mormor, för alla kusiner, för min egen skull, för alla vänner och alla som du betydde så mycket för.

Men mest av allt är jag bedrövad över att pappa behöver genomlida detta. Att se honom sänka ner dig var lika hjärtskärande som när han pratade med UD dagarna efter din död i Thailand, och vi ville få hem din kropp. " -Jag undrar när min pojk kommer hem, hur det går med transporten" .

Samma hjärtslitande känsla fick jag idag. Vill bara gråta.

Jag ber om kraft och styrka för oss alla - och Gud hjälpe pappa.

Din kusin Henke säger:

Det har varir en stor tid med dig..Inte bara att vara din vän utan att du är min Kusin.Jag får en stor klump i helsen av att läsa allt om dig och alla minen som kommer upp. Jag kommer aldrig glömma ner vi var nere i Frans å körde motocross. Jag kommar aldrig att glöma den tiden. Jag blir så tom i mig av tanken att vi andrig kommer träffas och adrig köra till sammans igen. Jag kollade på några gamla video band från våra resor när vi körde. Jag fatar inte att det är sant..Vadför!!!Jag kommar alltid att leva med den gången du ringde mig som alltid så var jag på cross barna så jag kunde inte prata så länge men jag skulle gjort vad som helst för att få prata med dig igen...Det vae det sista jag hörde din röst.Vi hade så sjuk kul ihop Bara när vi lekte jage med crossarna. Du var alltid galnare än vad jag förlorade alltid. Bara köra, snacka å vara med dig var helt sjuk rollit.Dina skratt, din humor. Jag kommer aldrig glömma dig Marcus..Bara ner vi körde Liseberg kuppen i Möndal. Det var väran första tävling för oss båda. Jag mins det som det vara igår. Helt under bart. Som varnilt så var du snabbare än mig så du kom 1:a å jag på en 2:a. Och intrejuven efter tävlingen så sa du att det var tävlingen mellan Kusinerna...Fan fan fan. Nu kommer det bara tårar igen.......Under tiden jag skriver dehär så lysnar jag på "Divo - Over The Rainbow".Med tanke på allt så är det där du moste vara där du är nu..hoppas du har kommit till en lung å fint ställ nu, där din själ får ro.Min kusin min vän min käravapen drager. Jag bugar mig för dig å önskar dig all lycka du bara kan få i himlen. Låt gud visa dig vägen och låt han hjälpa dig./// Henric Johansson

2008

Well, känner mig på något sätt lugnare i mig själv för tillfället, har kännt detta ett tag nu, jätte härligt, nyår för mig var piss, tänkte på dig mycket under kvällen, drack mig redlös å aspackad, kanske i hop om att ajg skulle glömma minnen o bilder, men vaknde bara dagen efter o mådda as, med ännu mer ångest, uscha aldrig mera detta igen, ingen bra idé alls, komma ihog detta i anteckningsboken.
på måndag så gravsätta du, det känns också helt ok, om man får säga så, för då vet man vart du är eller i alla fall ditt fysiska av dig, ditt mer andliga väsen finns nog här runt om oss alla och om vi ropar på dig så kommer du nog smugnades, jag vill tro det i alla fall det håller ihop mig, lite tufft men en vän sa till mig idag att 2008 kan nog fan inte bli värre, tror inte det heller, så jävla glad att jag har er alla där ute, som tänker på oss, det blir lite lättare så.
fast jag inte kännde marcus som ni alla andra gjorde (alla har vi en egen bild av honom) vissa een bild som en bra kompis och vän en som sk8:tade runt på tjörns alla gator, vissa som en bror som de delade ett liv med en massa minnen o händelser, jag har en bild av honom som en underbar människ som brydde sig om mig som älskade mig, den bilden vill jag har kvar, men jag vet också att han var sjuk o mådde dåligt, väldigt bra att dölja det, men jag såg igenom den, kan bara föreställa mig hur hans liv har sett ut innan jag träffade honom. men jag vill ändå att alla runt omkring ska komma ihåg marcus som den som han var med er, en väldigt fin människa. älskade marcus mackan, herregud för 10 månader sedan så träffades vi,
jag är i alla fall jävligt tacksam att jag fick lära känna dig, för utan dig hade jag inte lärt känna din syster o hennes underbara familj o din pappa, utan dig hade jag inte träffat på en sådan stor kärlek, utan dig hade jag inte upplevet vad jag kan göra o gå igenom för en som jag älskar, utan dig hade jag inte kännt den stryka jag känner idag som person,
man klara så mkt mer än vad man tror, jag vet detta, jag klarar mer än vad jag tror, av alla helvetes kval kan jag ställa mig upp borsta av mig och känna att jag lever faktist fortfarande, jag gick inte under fast det var nog nära några gånger, det finns en plats för mig här och den ska jag ta tillvara på,
tack marcus för att du lärde mig detta.

yours forever

Det finns så mycket saker

Det finns en röst jag aldrig kommer glömma, det finns ett skratt jag alltid kommer att bli glad av.

Det finns ett leende jag aldrig kommer sudda ut, det finns en kram som jag alltid kommer känna av.

Det finns melodier på gitarren, det finns hopp på skatebrädan jag ser framför mig, det finns maträtter som fortfarande smakar i munnen, det finns så mycket som jag bara kommer minnas och sakna och ALLTID älska.

Kära bror.

Du finns med mig varje dag.

Love You.

Vill inte möta våren utan dig, men måste.

Jag kommer klara det, tillsammans med alla som är mig nära, och som sörjer tillsammans med mig.

Nyårsnatten var alltför svår

Älskade Marcus. Igår var det nyår. Alla skrattande, glada förväntansfulla människor som skålade in det nya året fick mig att känna mig så otroligt ledsen. Inte för att de var glada, utanför att jag vet att det nya året blir ett tufft år för oss alla som sörjer dig. Vilket år av prövningar och vilket år av tomhet 2008 kommer att bli. Jag ber om kraft för oss alla. Kan fortfarande inte förstå att du lämnat oss. På måndag skall vi gravsätta dig.
Älskade lillebror - du fattas mig.

/ Marielle